Sofia Östlund - IKEA-land

Jag förstår inte varför man inte pratar med folk som man sitter bredvid på bussen. Ibland kan det vara skönt att sitta själv, men när det är en helt fullsmockad buss och ingen säger något. Då tycker jag väl att det är lite fånigt. Alla försöker desperat hålla på med någonting annat för att slippa möta någons blick. Eller så försöker alla att hitta en egen punkt att se på, så att blickarna inte korsas. Inte för att jag är något bättre än alla dessa människor, men ändå!

Samma sak när jag mötte en man på en upptrampad stig i snön. Stigen var kanske 40-50 cm bred. Vi möts, jag är på väg att hälsa, mannen slår ned blicken, jag ångrar mig, vi tar ett varsit kliv ut i den djupa snön, så går vi förbi varandra.

Hur kul är det?
Varför är vi i Sverige rädda för att ta kontakt med okända människor?

Igår såg jag på halva "Det regnar köttbullar" med Emma. Humorn i filmen är nice. Dock så hann vi inte se klart den.
Emma, vi kanske kan fortsätta se den ikväll? :D